Artikel införd i Miljömagasinet feb 08
Vad som skulle kunna vara ”det kvinnliga” har under årtusenden diskuterats i såväl vetenskap som i konst och litteratur. Eller rättare sagt: män har offentligt diskuterat, funderat och analyserat vad ”det kvinnliga” skulle kunna vara. Rosa Mayreder kommenterade detta ganska bra : ”Kvinnan är en produkt av mannens hjärna”.
Elin Wägner menade att det är svårt att veta vad som skulle vara kvinnlighet. ”Hur äkta kvinnlighet skulle manifestera sig om den finge utveckla sig under gynnsamma förhållanden, i rätt klimat, det får vi som nu leva aldrig veta”. Men hon spekulerar ändå i detta och menar att ”det skulle bli en ny värdesättning av mänskliga egenskaper, gärningar och mål”. Bredvid det rastlösa, hetsiga och krigiska skulle omsorgen om livet växa. I tidskriften Idun skrev hon 1932 på temat ”Vad är kvinnlighet?”:
”Människan skulle åter bli alltings mått och livets värde skulle försvaras mot kraven från de avgudar på vilkas altare männen offrar det. Bredvid den korta lysande bragden skulle ställas gåvan av ett liv i människans tjänst. Urtidens, de färgade folkens och kvinnornas gamla visdom skulle få upprättelse.”
Helt uppenbart är att Elin Wägner har en vision om ett samhälle där Modern vunnit över Krigaren.
Samhällsmoderlighet är ett begrepp som skapades under andra hälften av 1800-talet. Det kopplas ofta samman med kvinnor som Fredrika Bremer och Ellen Kay. Och Elin Wägner sägs ofta vara en förvaltare av idén om Samhällsmodern. Trots att hon mycket sällan själv använde begreppet.Hennes förhållande till Ellen Key var nämligen minst sagt komplicerat.
När Ellen Kay menar att det kvinnliga kompletterar det manliga – och att det just därför måste bevaras – så menar Elin Wägner att den kvinnliga inriktningen måste ersätta den manliga. Det sistnämna innebär inte att män skall uteslutas, det finns också framtidens män som förstått att både man och kvinna har allt att vinna på en riktning bort från Krigarens värderingar till ett samhälle vilande på Moderns värderingar. Krigare slösar med livet, modern känner livets ömtålighet och vårdar det.
Krigarens system genomsyrar allt, men ifrågasättas inte eftersom det genomsyrar allt, det har blivit synonymt med verkligheten själv. För att motverka detta krävs en lika stor auktoritet som Krigaren. Därför söker hon i Väckarklocka (1941) gamla samhällen där modersauktoriteten var i centrum. Hon vill ge kvinnor hopp om att en ny vilje- och kulturinriktning är möjlig.
Elin Wägner menade att det handlade om maktförhållande i samhället. Med nutida språkbruk: de strukturer mannen byggt medförde att kvinnan blivit underställd mannen. Kvinnans insikt om detta fördunklades genom hennes kärlek till mannen. Den blinda lydnadens kärlek till mannen beskriver Elin bland annat i boken Åsa Hanna, där Åsa drivs in i ett liv som bygger på hennes makes värderingar. Men även mannen är offer för de manliga strukturerna, menar Elin. Hon skrev:
”Styrkan i det manliga härskarsystemet, liksom i det kapitalistiska, är att knappast någon vet om det. Partisystemets yttre apparat som undviker alla viktiga angelägenheter och den yttre anständigheten hos den härskande mannen har fört oss till en slags allmänt omedvetet tanklöst självfallet accepterande av denna underryckthet.”
Detta drabbade kvinnor såväl som natur. Elin Wägner blev därmed den första ekofeministen. På ett oerhört effektivt sätt vävde hon, allt medan åren gick, samman sin ideologi till en plattform som än idag känns aktuell.
Birger Schlaug
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar