Införd i serien Litteraturens Gröna ådra i Miljömagasinet nov 07
Elin Wägner lyckades som få andra – och först av alla – väva samman det som idag brukar uppfattas som grunderna i grön ideologi: ekosofi, pacifism och verklig jämställdhet mellan kvinnor och män. Det sistnämnda på ett sätt som närmast kan omfattas av dagens qeerbegrepp. Henens utmanande åsikter skulle än idag uppfattas som högst radikala.
Elin Wägner var långt före sin tid när det gäller synen på energislöseri och konsumtionstress. Hon hade säkert stått på barrikaderna med oss som är utshoppade. (Se vidare www.schlaug.blogspot.com).
I tidningen Tidevarvet (18 oktober 1924) skriver hon följande om användningen av fossila bränslen.
”I en allt snabbare takt förbrukas de vilande krafter som sparats från tidigare, eldigare jordskeden. Allt mer glupska blir behoven... (-) endast sällan talas det om att spara på energin, man förutsätter som självfallet en ständigt stigande ökning av behoven. Är det nödvändigt att karusellen skall snurra så fort? Kunde inte karusellen snurra lika fort med mindre kraftförbrukning?”
Och så ger hon ett exempel på hur ägare av en av världens största lampfabrikanter agerar:
”Den lampa fabriken tillverkar är alldeles utmärkt, men den är ohjälpligt utbränd efter låt oss säga två år och måste gå i soporna. Det vill säga det var så till dess en fattig och klyftig uppfinnare fann en metod att förnya den utbrända delen av lampan med användande av dess dugliga delar.
Det var en så enkel metod, att han för hälften av det pris fabriken tog för en ny kunde leverera en fullt jämbördig återställd lampa. Att slänga bort de utbrända lamporna är alltså lika opraktiskt som att slå sönder servisen när man ätit... Men då sa fabriken nej. Lamporna är vårt patent, vi vill tillverka och sälja dyra lampor och vi tillåter inte, att ni ger våra kortlivade lampor ett praktiskt taget evigt liv. (-) Skulle vi ruinera vår egen rörelse, göra våra 100-tals arbetare brödlösa? Tvärtom, vi ämnar förkorta våra lampors livslängd med 20 procent för att få snabbare omsättning.”
Och så avslutar hon sin artikel:
”Denna historia riktar in ljuset på en liten punkt av det stora slamrande, kraftförbrukande maskineriet, vid vilket vi alla är indragna, och åt vilket vi ger våra krafter.”
Elin Wägner lyckades dessutom, till skillnad från de flesta stora manliga författare, att kombinera sitt stora författarskap med praktisk handling och ideellt arbete. Hennes internationella engagemang tog allt mer tid, och i november 1919 var hon en av de fem personer som grundare av Rädda barnen i Sverige (initiativet att bilda organisationen kom från England och Sverige). Hon var också med att bilda Internationella kvinnoförbundet för Fred och frihet. Båda organisationerna högst levande än idag.
Birger Schlaug
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar