2 mars 2005

Introduktion till Ekofeminism

Boken Introduktion till Ekofeminism (Cogito 2007), skriven av Lotta Hedström, tidigare språkrör för miljöpartiet, innehåller en grundplatta för en djupare teoretisk analys av begrepept ekofeminism. Passar bra i en tid när såväl klimatdebatten som feminismen diskuteras, men ofta var för sig.

Elin Wägner fladdrar som hastigast förbi, utan djupare analys, vilket jag tycker är märkligt.

I boken ges en kortfattad beskrivning av begreppet ekofeminsm utifrån litteratur och forskning. Lotta Hedström resonerar även om vad en ekofeministisk analys kan tillföra det politiska livet. Jag är inte helt säker på att läsaren blir så mycket klokare, men det är inte heller det som tycks vara syftet med boken: den skall väcka nyfikenhet snarare än ge svar.

Utgångspunkten i ekofeminismen är att det existerar ett samband mellan patriarkatet och nedbrytningen av miljön. Därför anser ekofeminister att utvecklingen av ett ekologiskt och långsiktigt hållbart samhälle går hand i hand med ett avskaffande av rådande könsmaktordning. Här finns ju hur mycket stoft som helst att hämta från Elin Wägner, men trådarna når liksom inte ända ner till hennes provocerande och brännande analys och formuleringar om den vite mannens härskarmentalitet.

Ekofeminismen pekar alltså på olikheter mellan kvinnor och män. Ett alternativ till den manliga dominans som anses vara negativ för miljön är ett kvinnligt ledarskap som i högre grad skulle bejaka omsorg om miljön: "Världen behöver återta mer traditionellt 'kvinnligt' tänkande, mer av 'kvinnliga värden' som ett redskap för kollektiv befrielse och överlevnad." Ekofeminister själva vill inte positionera sig som antingen likarts- eller särartsfeminister:

"Ekofeminister själva har, enligt min bedömning, varit mindre intresserade av att ta ställning i detta (huruvida man positionerar sig som likarts- eller särartsfeminister) och har helt enkelt lämnat analysen om könens olikhet mer eller mindre därhän", skriver Lotta Hedström. Tja, kanske det.

Ett grundfundament för ekofeminismen är, enligt boken, att "om inte mäns dominans över kvinnor upphör kan inte heller människans dominans över naturen upphöra”. Det är nog ganska vågat att att påstå att förtrycket av naturen inte kan upphöra före det att förtrycket av kvinnan upphör. Kanske är det snarare så att förtrycket av naturen inte kan upphöra förrän vi vuxit ifrån den ensidigt tillväxtinriktade ekonomismen. I denna typ av ekonomi, där alltmer kan växlas mot pengar och där målet är evig tillväxt, är exploatering av människa och natur ett accepterat medel.


Ekofeminism för mig är djupt förknippat med Elin Wägner, men hon ges således bara några få rader i skriften. Trots att hon var den första tänkaren som vävde samman ekologi, feminism och pacifism till det som sedermera, femti år senare, skulle bli grön ideologi. Något som Cogito, som givit ut boken, borde förstå mer än de flesta.


1 kommentar:

Anonym sa...

Det är kul att se att Elin Wägner kommit i ropet igen, men det är viktigt att påpeka att hon inte var särartsefeminist eller ansåg att kvinnorna var bättre än män. Hon hyllade matriarkatet men menade att även män har en plats där och att män trivs bättre i ett matriarkat.

Läsvärt om Elin Wägner:
Ida Westin på Tidningen Kulturen

http://www.tidningenkulturen.se/content/view/1026/35/

och Kajsa Ekis Ekman på Moder Jord

http://www.moderjord.org/MdebattKEEbang%2008.html